om jullov och året som gått

I fredags gick jag på jullov. Det kändes skönt och lättnande, trots att både ett och två skolarbeten ligger på mitt skrivbord och kräver att bli gjorda. Våra lärare påminde oss om hur det är halvtid nu, för om en lika lång tid som passerat står vi med studentmössorna i högsta hugg. Det är tröstande att tänka så, när hösten varit fruktansvärt påfrestande, underbar, hemsk, ensam och glädjefylld på samma gång. Tvåtusentretton har varit ett bra år, och när jag ser tillbaka på vem jag var när januari tog sitt första andetag inser jag hur mycket man förändras på tolv månader. Kanske inte så mycket som syns, men mycket som känns. Jag har lärt mig om mig själv, vilka jag behöver i mitt liv som fyller mig med liv och självförtroende, och vad jag kan rycka på axlarna åt, för det betyder inte så mycket. Har lärt mig att lita på att jag duger och att mina val är riktiga så länge jag kan vara stolt och må bra av dem. Ingen blir någonsin fullärd, men det här året gav mig en liten knuff i rätt riktning.

CHARLIE'S

två fikarelaterade bilder från London. Om 70 dagar befinner jag mig återigen på brittisk mark, som jag längtar!