måndag 22 juli 2013

En sommardröm

skriven på höstterminen i nian, tänkte att jag kunde publicera den såhär i sommartider och kunde inte minnas om den dykt upp på någon tidigare blogg, om du redan läst den får du väl scrolla vidare.



Längs den slingriga landsvägen promenerar en flicka i mitten av tonåren. Hennes steg är lätta och hennes ansikte skiner ikapp med solen. Hon svänger med armarna när hon går och hon nynnar på en lättsam melodi som hon försöker få att passa ihop med fåglarnas glada kvitter. Det långa, mörka håret rufsas om av den lätta sommarbrisen som även får lövträden att viska fram lyckliga löften om kärlek och vänskap. 

 Hennes klänning har samma färg som den molnfria sommarhimlen och hennes ögon skulle kunna smälta ihop med gräset i diket som kantas av daggdroppar. Hon stannar till vid en mindre väg som leder inåt i skogen. Ljuden är mer dämpade och ett rofyllt leende lägger sig över flickans uppspelta ansikte, de friska dofterna får henne att minnas tidiga morgonpromenader, den underbara doften av nybakat fikabröd som picknick på en rutig filt i en ljus glänta.
Nu börjar hon öka på stegen och skuttar nästan upp mot det lilla hus som ligger vid vägens slut. Där finns hennes vän. Hennes fina, fina vän med det glada leendet och de rappa skämten. Huset är rött och de vita gardinerna i det öppna köksfönstret vajar välkomnande. Inifrån hörs glada röster och flickan utanför fylls med en varm känsla i bröstet. Hon hör en klar, stark stämma sjunga från baksidan av huset och vet med detta att hennes vän är utomhus. Flickan rusar runt den vita, lite nötta husknuten för att mötas av en bländande syn som nästan tar andan ur henne.

Trädgården är välskött med de mest väldoftande blommor man kan tänka sig. Deras söta och tunga doft fyller henne och hon fylls av ett lugn inombords, det här är hennes, och hennes väns alldeles egna plats. Vart flickan än vänder sig möts hon av en ny sorts blomma, ännu vackrare än den förra och den lockar med en än sötare doft. Alla regnbågens färger är representerade bland grönskan och utsikten skulle kunna vara tagen ur en vacker oljemålning.  Idyllen är fullbordad med ett fågelbad där några sparvar tar sig tillfället i akt att polera fjäderskruden.  Men ännu kan hon inte se hennes fina och goda vän. Rösten hörs fortfarande klar och flickan fnittrar i iver på att överraska sin vän. Hon bubblar inombords när hon på trippande steg börjar röra sig runt om i trädgården för att hitta sin vän. Flickan håller handen för munnen för att inte ett ljud ska slinka ur hennes välformade, hallonröda mun. Tyst som en näbbmus slinker hon förbi en buske med blommande rosa syrener och deras tunga doft får det att sticka i den nätta uppnäsan. Synen av sin vän får hjärtat att vilja hoppa ur bröstet på flickan. När hon skriker sin väns namn med sin ljusa, uppspelta röst, vänder sig hennes älskade om och hon kastar sig i famnen på sin fina, fina vän. Omfamningen är varm och de håller länge, länge kvar sina armar om varandra. Flickans mun spricker upp och hon lyssnar leende till sin väns röst som sjunger om varma dagar, löften om kärlek och löften om dem.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar