Who are we to know how to act, who to be and how to live?

Om du frågar vissa personer kanske de kallar mig präktig, eller kanske pryd.
Frågar du några andra så kanske de kallar mig rolig.
Eller smart.
Tråkig.
Speciell.
Nördig.
Elak.
Pluggig.
Snäll.
Underbar.
Konstig.
Taskig.
Vanlig.
Bra.
Dålig.

Jag vet inte hur jag är, men det verkar som om andra har koll på det åt mig. För vad jag än gör, eller vad någon annan gör, så sorteras man i fack, kategorier. En kollega frågade vad jag lyssnade på för musik och bad mig nämna fem favoriter. Efter de där vanliga tio sekunderna av totalt hjärnsläpp jag alltid får när man ska nämna favoriter (och glömmer all musik jag hört förutom typ smurfhits) svarade jag Håkan, Kent, Oskar Linnros, Daniel Adams-Ray, Veronica Maggio eftersom det är de jag lyssnar på just nu.
"Jaha, du är lite svensk hipster typ" svarade han.
Jaså? tänkte jag men sa inget. Jag lyssnar ju på One Direction, Imagine Dragons, the Beatles och Panda Da Panda och en massvis av andra i en salig blandning.

Hela våren har jag stått på en balansgång där jag väger fötterna mellan den folk förväntar sig att jag ska vara och den jag vill vara eller faktiskt är. Hela våren blev det knasigt och jag sabbade nog en del relationer/dagar/ögonblick men jag förlåter mig själv, även om en del andra kanske inte gör det.

För hur ska man bete sig, när man inte vet vem man är eller vart man vill... men har en idé om vad lycka är baserat på enstaka drömmar?
Om du frågar mig om hur jag är skulle jag svara: förvirrad.
Och om vart jag är på väg: åt rätt håll.