you've carried on so long, you coudn't stop if you tried it. You built your walls so high that no one could climb it.

Den är mer en känsla än ett faktum.

Mer något som gnager i bröstet än är verklighet i vardagen.

Något som infinner sig när läxorna är slut och träningen avklarad.

Något som infinner sig i total tystnad, i en avsaknad av kontakt.

När andra pratar om planer de har och människor de ska träffa.

Det är då den uppenbarar sig och svider som ett öppet sår.

Ensamheten.