söndag 6 oktober 2013

För alltid evig, men ändå borta

Energi kan inte försvinna eller skapas, endast omvandlas.
Så tänker jag dagen innan vårt sista adjö.
När stjärnorna täcker himlen och lyser upp min cykelfärd hem.
Jag tänker på hur jag läst att kroppen blir lättare efter döden.
Jag tänker att trots de 21 grammen lämnat din kropp, är du kvar.
Din själ är kvar.
Kanske i köket bland matos och din nu ensamma livskamrat.
Kanske på åkern där du spenderat nästan hela ditt liv.
Kanske på gården där dina barn växte upp och dina barnbarn nu bor.
Kanske i våra hjärtan, kanske bland stjärnorna.


3 kommentarer:

  1. Fint! Och poetiskt!

    SvaraRadera
  2. Håller med Ellen!

    SvaraRadera
  3. Fint skrivet Stina. Jag tror ng att hans själ är ute i Luttra. Där kan han gå omkring o "mussla" nu för alltid <3
    Det var en fin dag trots allt .
    Kra på dig!

    SvaraRadera