Jag har insett att jag är omgiven av energitjuvar. Nu pratar jag förstås inte om folk som lurar elbolag, utan människor, "kompisar", som stjäl och lurar mig på energi. Energi som jag kunde lagt på annat, något viktigt. Dessa energitjuvar verkar vänliga och trevliga vid första anblick och du börjar anförtro dig åt dem, du mår bra i deras sällskap. Men du märker långsamt hur dina energireserver börjar sina, genom små kommentarer, handlingar och olika händelser som drar dig nedåt. Många säger att det är synd om energitjuvarna, att de egentligen är osäkra individer som stjäl andras energi för att de ska må bättre. Jag tror det kanske stämmer, det är nog lite synd om dem. Samtidigt vill jag inte tycka alltför synd om dem, de är ju trots allt kriminella! Hur bekämpar man då en bandit? För bekämpa dem måste man, annars kommer man ligga där på golvet, rånad på självkänsla, självförtroende och någon man trodde var ens vän.
När jag var liten läste jag en serietidning som heter Bamse, det var en rolig tidning och det var med ett leende på läpparna jag plockade upp den ur brevlådan en gång varje månad. Såhär i efterhand inser jag hur mycket viktigt Bamse lärt mig. Han och hans vänner lärde mig att man kommer allra längst genom att vara snäll. Genom att alltid hålla ryggen fri och då och då försöka lyfta skurken i din närhet en aning genom en komplimang eller två är man på god väg. En energitjuv är någon man kan behöva jobba länge med. Samtidigt ska du inte lägga för mycket av din tid på att hjälpa tjuven, du måste försöka omge dig med de människor som istället för att lura till sig energi, generöst och välvilligt delar med sig av sin egen till dig.
