vi springer genom natten och jagar morgonen

 Tar krafttag efter krafttag för att komma ikapp i skolan och ligga före, eftersom jag flyger till Tyskland och pratar hållbar utveckling med jämnåriga nästa vecka. Fjärilarna bara flyger runt i magen på mig så fort jag tänker på det. I skolans korridorer och på sociala nätverk pågår en så viktig diskussion just nu, om feminism, och det spårar ut åt fel håll. Lustigt hur människor svarar ja på att alla är lika värda, men om man nämner "feminist" så blir det ett himla liv.

all I wanna say is that they don't really care about us

London Calling

snart, snart, snart.

fem dagar kvar

Om endast fem dagar, då får en nacke som värker av timmar böjd över skolarbete äntligen vila. Jag längtar så mycket att jag nästan går sönder, men biter ihop lite till. Längtar tills jag kan slänga mig i sängen och inte vara stressad över någonting. Älskade höstlov, snart så.

you've carried on so long, you coudn't stop if you tried it. You built your walls so high that no one could climb it.

Den är mer en känsla än ett faktum.

Mer något som gnager i bröstet än är verklighet i vardagen.

Något som infinner sig när läxorna är slut och träningen avklarad.

Något som infinner sig i total tystnad, i en avsaknad av kontakt.

När andra pratar om planer de har och människor de ska träffa.

Det är då den uppenbarar sig och svider som ett öppet sår.

Ensamheten. 

25-manna, Stockholm

Nu är jag hemma efter en hel helg med orientering. 25-manna är en stafett där man springer 25 stycken i ett stafettlag och det är en av årets absolut roligaste tävlingar. Tyvärr strulade tävlingens datasystem så vi vet inte riktigt på vilken placering vi slutade på, men vad gör det? Vi är nöjda och hade jätteroligt. Jag stukade tyvärr foten i lördags under stafetten (på väg till startpunkten) så idag fick jag stå vid sidan när de andra sprang individuella lopp. Det är jättetråkigt och jag är verkligen besviken! Helgen var trots detta helt underbar, vad jag tycker om orientering och orienterare.

onsdag

Idag skrev jag mitt första fysikprov på gymnasiet och det gick nog sisådär. Jag tycker det är himla svårt, när man ska använda de olika formlerna, hur allt omvandlas. Jag hade även min allra första körlektion någonsin och var så nervös att jag svettades som en galning om kroppen medan mina händer var iskalla. Ska bli roligt att börja lära sig köra bil! När jag kom hem så pluggade jag för vi har fem prov kvar innan höstlovet (längtar så till ledighet nu) och sen pratade jag med världens bästa Linn i telefon, saknar henne något enormt. Det är dumt att vi bor så långt ifrån varandra! 

jag & Linn, utklädda till misslyckade kemister på en orienteringstävling med spex!

För alltid evig, men ändå borta

Energi kan inte försvinna eller skapas, endast omvandlas.
Så tänker jag dagen innan vårt sista adjö.
När stjärnorna täcker himlen och lyser upp min cykelfärd hem.
Jag tänker på hur jag läst att kroppen blir lättare efter döden.
Jag tänker att trots de 21 grammen lämnat din kropp, är du kvar.
Din själ är kvar.
Kanske i köket bland matos och din nu ensamma livskamrat.
Kanske på åkern där du spenderat nästan hela ditt liv.
Kanske på gården där dina barn växte upp och dina barnbarn nu bor.
Kanske i våra hjärtan, kanske bland stjärnorna.

Låt det explodera i skyn

Kämpar för att hålla mig uppe i ett hav av måsten just nu. I ettan gick jag runt och väntade på att allt plugg skulle komma och ja, nu behöver jag inte vänta längre. Minst fem prov ska avverkas innan jag sätter mig på planet till Storbritannien för att njuta av några höstlovsdagar där. Det är så mycket att jag mest sitter och är stressad istället för att faktiskt ta tag i något. Självkontroll och studiero är något jag förhoppningsvis snart blir bra på, för annars vet jag inte vart jag tar vägen. Har egentligen aldrig behövt plugga värst mycket i skolan, så nu är det jobbigt att faktiskt göra det. Nåja, nog om det. Nu ska jag strax bädda ner mig i sängen och ställa klockan på 06.15 igen. Längtar till helgen då jag: 1) får sova ut 2) träffa Anna och Ellen som kommer hem.

Det rullar

Bra saker:

- har bokat min första körlektioner ever, wooho
- idag sorterade vi journaler på jobbet så det är ordning (!!)
- åt ca godaste lunchen med bästa kompisarna idag
- fixade klipptid, vilket var på tiden
- har biljett One Directions konsert i juni nästa år !!!!!!!
- har redan tränat fem gånger denna vecka och det är bara torsdag
- vi hade studiedag idag
- spotify premium var ett av mina bättre beslut
- mina knän börjar må bra på riktigt

om journalistjobb och orientering

Idag har jag befunnit mig strax utanför Lidköping och fotograferat orienterande ungdomar tillsammans med Linnea. Vet inte om jag nämnt det i bloggen men vi skriver för SLA-sporten om orientering då och då! Det är riktigt roligt och idag var det väldigt bra väder också. Den här artikeln kommer gå att läsa i tisdagens tidning (gissar jag på). Tycker både om orientering och att skriva, så det är ett himla bra extraknäck faktiskt. Har egentligen många bilder att visa er från både det ena och det andra, men skola/träningar/plugg/lathet kommer alltid i vägen för ett inlägg här, därför ekar det tomt då och då.

stay out tonight, and see thorugh my eyes. Stay out this time and we'll be home by five

Four seconds of summer

-

Hon tittar på mig och frågar med försiktig röst om det har blivit värre.
Jag svarar att det inte är långt kvar nu och plötsligt blinkar med ögonlocken för att förtvivlat få bort de salta tårarna som alltid befinner sig så nära nuförtiden. En tår letar sig igenom och jag fångar den i handen. Torkar bort den för gråta kan jag inte göra nu. Inte mitt under en lektion.

Skolan är min fristad, här kan jag skratta och slippa tänka. Slippa tänka på det hemska som får allas hjärtan att värka. Jag kan hålla mig upptagen och fundera på fysikformler till huvudet slår knut på sig själv. Att skriva är en befrielse, det lättar min kropp om än bara för en stund och trots att ögonen bränner är det skönt. Skönt att släppa taget, släppa ut tankar och känslor som inte ens är tankar jag är medveten om förrän de stirrar tillbaka på mig från pappret. För så är det när jag skriver, det bara kommer som en rusande vårflod och när jag sätter sista punkten tänker jag: jaha, så det är sådär jag känner mig nu. Bedrövad, ledsen, arg, hjälplös.

Solid Sound

Igår/I natt var jag på Solid Sound i Uddevalla tillsammans med Emelie och Lisa. Det var så himla bra. Vi såg Miriam Bryant, Zara Larsson, Darin, Oskar Linnros och Nause. Vi träffade Miriam efter hennes soundcheck, och bad om bild! Hon var jättegullig och gillade Harry Potter, jag och Emelie blev helt till oss när vi såg hennes tatuering av dödsrelikerna. Darin hade superbra publikkontakt och hans trummis var ca bäst. Oskar Linnros levererade en superbra konsert och vi stod längst fram.

Efter Oskar spelat pratade jag med en tjej som jobbade i merchandisen (som vi snackat och skojat med tidigare under kvällen) och hon hjälpte mig in backstage så jag fick TRÄFFA, KRAMA, SNACKA, TA BILD MED OSKAR. Han var jättemysig, snäll och har världens vackraste bruna ögon. Är fortfarande imponerad av att jag höll mig lugn under mötet och liksom kunde snacka med honom. Lisa och Emelie fick också träffa honom sen när han senare gick ut och träffade fans. Jag är så fruktansvärt lycklig.