Klasskamp #2

Klasskamp 2013

Idag hade vi klasskamp på Billingen och det var så h i m l a roligt. Klasskampen är en grej på har på natur, alla klasser på programmet tävlar mot varandra i olika tävlingar, sist är det dragkamp. Alla spexade supermycket och det var jättehärlig stämning. En annan naturklass hade valt temat Rock när de skulle klä ut sig så det var lite surt, men jag tyckte vi var snyggast ändå (även fast vi inte vann utklädningstävlingen). Himla go dag, skönt med lite roliga grejer i början av hösten så allt det seriösa inte börjar direkt.

Destination Gotland

två bilder från båtresan till Gotland. Mer kommer!

Det känns ovant men bekant att vandra längs naturkorridorerna och alla är desamma fast ändå ändrade. Himla konstigt.

Back to school

Idag hade jag första dagen i skolan. Vad snabbt det gått med sommarlov! Det kändes lite skönt att vara tillbaka på en skola där man inte är minst längre. Jag känner hur jag vågar spela ut mig själv lite mer nu, utan att bli rädd för vad folk ska tro. Vet ni vad? Det är så skönt att bara tänka: jag skiter i er, jag har kul och vad gör åsikt om mig för skillnad, egentligen?

Detta läsåret ska jag vara ärlig och snäll mot mig själv för då mår jag toppen!

Du är det finaste jag vet när allt annat är falskt och fel

Senaste veckan har jag och världens bästa person försökt ta igen förlorad tid och har tillbringat två dagar i Göteborg, en vandrandes i butiker och en på Liseberg. Linn är en av mina absoluta favoritpersoner när hon ler, ja då ler hela världen. Hennes glädje är så smittande och när hon pratar så lyssnar jag och tvärt om. Trots att vi bor långt ifrån varandra så är det som om vi varit borta från varandra i fem minuter när vi ses igen.Vi pratar i timmar i telefon och förstår varandra till punkt och pricka. Linn får mig att må så fruktansvärt bra,  

alla borde ha en vän som henne.

sanningen om sommarland och sommarjobb

Nu är jag färdigjobbad för i år. Åtminstone om man bara räknar sommarjobb. Efter mina fyra veckor på sjukhuset så började jag ta bussen till Skara Sommarland istället, och där trivdes jag faktiskt jättebra. Jag hade hört ett och annat om sommarland, att det är slitigt, inte värt mödan, så jag var lite tveksam och nervös min första dag där. Min första dag var otroligt jobbig. Det var högsäsong, varmt och massvis med gäster i parken, jag trodde inte jag skulle klara av att jobba där. Men det blev så roligt sen: att prata med gästerna, sjunga för full hals i köket och skoja med kollegor. Man har inte världens bekvämaste arbetstider och bussförbindelserna kunde varit bättre, men det har varit riktigt roligt och jag har förbättrat mitt självförtroende något enormt av att stå i kassan under lunchrusningen! Även om jag jobbat mig genom denna sommar så har det varit himla roligt helt enkelt.

fjärde augusti

Mat som intogs av mig och mina medresenärer i Frankrike.

Känns som om det blir mycket tjat om det baugette-ätande, konstälskande landet men det är därifrån de flesta av mina bilder kommer. Det blir inte direkt mycket fotograferande bland stekoset på sommarland. Jag har hamnat i ett inspirationskoma just nu, men det gör inte så mycket.

Den här bloggen är mest för mig själv, för att jag ska ha ett ställe att visa bilder och tömma hjärnan på. Det här med internet är spännande egentligen. Jag skriver här och bloggar för att kunna uttrycka mig, vara kreativ och få vädra åsikter/tankar då och då, och fastän det jag publicerar blir kvar för evigt i cyberrymden är det lite skönt. Jag vet att en del tycker det är urlöjligt med bloggar och att vissa skrattat högt åt vad jag skrivit någon gång, men på något konstigt vänster känns det inte som om jag blir dömd här. Det är fel förstås, det klart ni som klickar in här dömer mig, men jag gillar att blogga, svamla på och skriva av mig. Och om du nu skrattat högt och suckat åt hur löjlig jag är, ja då kanske du inte behöver läsa mer av mig, det är ju faktiskt frivilligt (och det är himla bra).

jag vaknade en morgon från en dröm jag hade. Jag drömde att jag kunde sjunga, men det kan jag inte.

Den första augusti förblev grå och tung, trots att vi sjöng för full hals bland stekoset en värdefull timme. Den förblev en klump i halsen och brännande ögon som ville tömmas på mörka moln. Trots att jag vandrade med en vacker röst i öronen förblev mina steg tunga. Jag antar att vi allihop har grå dagar ibland, och att det då är lättast att låta de mörka molnen komma fram för att sedan kunna njuta av den friska doften som kommer efter ett sommarregn.

födelsedagsbarn

Emma.
Hon som alltid skrattar, är glad och skojar.
Hon som twitterstalkar och vet det mesta.
Hon som diskuterar och undrar.
Hon som älskar nutella mer än fisken älskar havet.
Hon som följde med till Frankrike och gjorde det till en av de bästa i mitt liv.
Hon som är min bästa vän.
Hon som fyller år idag.

Grattis grattis grattis Emma!

Läckö slott, Harald Hårfager och Hindens rev

Idag åkte jag, Anna, mamma och pappa till Lidköpingstrakterna för en utflykt! Vi åkte till Läckö och vandrade runt i slottet ett tag, och tog en vända till den kungliga trädgården. Vi begav oss till Spiken och åt efterlängtad mat innan vi snurrade runt med både GPS och karta till vi slutligen hamnade vid en strand vid Vänern där vi badade och hade det härligt. Anna drog en historia om Hindens rev och vi skulle gå ut dit (det är en smal udde rakt ut i Vänern). Det stod på en skylt att det var 2,7 km.. let's just say att det var de längsta 2,7 km jag någonsin gått! Men det var häftigt när vi väl var ute. Hungriga begav vi oss tillbaka till stranden, fikade och satte oss sedan i bilen hem. Otroligt härlig dag!

Tripp trapp trull - finaste kusinerna

Erik, Olle och Gustav från i söndags. Världens goaste kusiner!

Who are we to know how to act, who to be and how to live?

Om du frågar vissa personer kanske de kallar mig präktig, eller kanske pryd.
Frågar du några andra så kanske de kallar mig rolig.
Eller smart.
Tråkig.
Speciell.
Nördig.
Elak.
Pluggig.
Snäll.
Underbar.
Konstig.
Taskig.
Vanlig.
Bra.
Dålig.

Jag vet inte hur jag är, men det verkar som om andra har koll på det åt mig. För vad jag än gör, eller vad någon annan gör, så sorteras man i fack, kategorier. En kollega frågade vad jag lyssnade på för musik och bad mig nämna fem favoriter. Efter de där vanliga tio sekunderna av totalt hjärnsläpp jag alltid får när man ska nämna favoriter (och glömmer all musik jag hört förutom typ smurfhits) svarade jag Håkan, Kent, Oskar Linnros, Daniel Adams-Ray, Veronica Maggio eftersom det är de jag lyssnar på just nu.
"Jaha, du är lite svensk hipster typ" svarade han.
Jaså? tänkte jag men sa inget. Jag lyssnar ju på One Direction, Imagine Dragons, the Beatles och Panda Da Panda och en massvis av andra i en salig blandning.

Hela våren har jag stått på en balansgång där jag väger fötterna mellan den folk förväntar sig att jag ska vara och den jag vill vara eller faktiskt är. Hela våren blev det knasigt och jag sabbade nog en del relationer/dagar/ögonblick men jag förlåter mig själv, även om en del andra kanske inte gör det.

För hur ska man bete sig, när man inte vet vem man är eller vart man vill... men har en idé om vad lycka är baserat på enstaka drömmar?
Om du frågar mig om hur jag är skulle jag svara: förvirrad.
Och om vart jag är på väg: åt rätt håll.

she danced all night to the best song ever / vackra Emma Lundh

ännu en vacker vän vid namn Emma.

growing up to be a real heartbreaker

Igår eftermiddag var mina kusiner hos oss och badade i sjön, åkte på Annas longboard och åt hamburgare. Det var väldigt roligt, för jag har inte träffat dem på länge plus att det var en otrolig sommarkänsla på att kasta sig i sjön från bryggan i vattnet som nu börjar bli riktigt varmt! Gustav fick dock fara till akuten en sväng när han ramlade på asfalten och spräckte ögonbrynet, men innan tog jag dessa bilder på min yngsta kusin, han är allt bra söt.

En sommardröm

skriven på höstterminen i nian, tänkte att jag kunde publicera den såhär i sommartider och kunde inte minnas om den dykt upp på någon tidigare blogg, om du redan läst den får du väl scrolla vidare.

Längs den slingriga landsvägen promenerar en flicka i mitten av tonåren. Hennes steg är lätta och hennes ansikte skiner ikapp med solen. Hon svänger med armarna när hon går och hon nynnar på en lättsam melodi som hon försöker få att passa ihop med fåglarnas glada kvitter. Det långa, mörka håret rufsas om av den lätta sommarbrisen som även får lövträden att viska fram lyckliga löften om kärlek och vänskap. 

 Hennes klänning har samma färg som den molnfria sommarhimlen och hennes ögon skulle kunna smälta ihop med gräset i diket som kantas av daggdroppar. Hon stannar till vid en mindre väg som leder inåt i skogen. Ljuden är mer dämpade och ett rofyllt leende lägger sig över flickans uppspelta ansikte, de friska dofterna får henne att minnas tidiga morgonpromenader, den underbara doften av nybakat fikabröd som picknick på en rutig filt i en ljus glänta.

Nu börjar hon öka på stegen och skuttar nästan upp mot det lilla hus som ligger vid vägens slut. Där finns hennes vän. Hennes fina, fina vän med det glada leendet och de rappa skämten. Huset är rött och de vita gardinerna i det öppna köksfönstret vajar välkomnande. Inifrån hörs glada röster och flickan utanför fylls med en varm känsla i bröstet. Hon hör en klar, stark stämma sjunga från baksidan av huset och vet med detta att hennes vän är utomhus. Flickan rusar runt den vita, lite nötta husknuten för att mötas av en bländande syn som nästan tar andan ur henne.

Trädgården är välskött med de mest väldoftande blommor man kan tänka sig. Deras söta och tunga doft fyller henne och hon fylls av ett lugn inombords, det här är hennes, och hennes väns alldeles egna plats. Vart flickan än vänder sig möts hon av en ny sorts blomma, ännu vackrare än den förra och den lockar med en än sötare doft. Alla regnbågens färger är representerade bland grönskan och utsikten skulle kunna vara tagen ur en vacker oljemålning.  Idyllen är fullbordad med ett fågelbad där några sparvar tar sig tillfället i akt att polera fjäderskruden.  Men ännu kan hon inte se hennes fina och goda vän. Rösten hörs fortfarande klar och flickan fnittrar i iver på att överraska sin vän. Hon bubblar inombords när hon på trippande steg börjar röra sig runt om i trädgården för att hitta sin vän. Flickan håller handen för munnen för att inte ett ljud ska slinka ur hennes välformade, hallonröda mun. Tyst som en näbbmus slinker hon förbi en buske med blommande rosa syrener och deras tunga doft får det att sticka i den nätta uppnäsan. Synen av sin vän får hjärtat att vilja hoppa ur bröstet på flickan. När hon skriker sin väns namn med sin ljusa, uppspelta röst, vänder sig hennes älskade om och hon kastar sig i famnen på sin fina, fina vän. Omfamningen är varm och de håller länge, länge kvar sina armar om varandra. Flickans mun spricker upp och hon lyssnar leende till sin väns röst som sjunger om varma dagar, löften om kärlek och löften om dem.